Han har väl gått och hyrt sig en synthesizer eller nåt...

Det senaste året har jag ånyo börjat inse Claes Erikssons storhet. När jag var liten svalde jag allt han gjorde med Galenskaparna med hull och hår, allt från "Macken" och "Stinsen brinner" till "Leif" och "Hajen som visste för mycket". Sedan tyckte jag att det var ganska tramsigt, och började sammanföra dem med den vedervärdiga humor som t.ex. Stefan & Krister har berikat vårt land med det senaste decenniet eller så. Nu är jag äldre och visare, och inser att herr Eriksson stundtals är en briljant textförfattare.
Tidigare i somras satt jag och Sandra hos mina föräldrar och tittade på några av deras gamla revyer ("Träsmak" och "Skruven är lös"), och där framgick det, ibland smärtsamt mycket, hur ojämna de kan vara. En sekunden är det inte långt ifrån klass 4D:s kabaretföreställning framför föräldrarna i skolans aula, för att i nästa sekund vara humor i toppklass. Framför allt är det den sorgligt bortgångne Peter Rangmar som briljerar mest, med sina ofta absurda och bisarra karaktärer.

Så, varför skriver jag då detta idag? Jo, i onsdags när vi var på Amnesty och rotade i lådor hittade vi en köpkassett med två avsnitt ur serien "En himla många program", som Galenskaparna gjorde i slutet av 80-talet på SVT. Och igår, när vi kommit ut till Oskarström på kvällen, började vi titta på det första av de två avsnitten. Jag förstår fortfarande inte varför de har med "Farbror Frej" (jag gillade inte ens honom när jag var liten, och hörde till målgruppen), men en del av annat är riktigt roligt, som t.ex. julpysselprogrammet "Pyssel och papp". Funderingar finns nu på att köpa hela DVD-boxen...

Helgen då, kanske ni undrar? Jodå. Det blir Oskarström, och vad som sker där vet vi inte riktigt. Men det blir nog mysigt, som vanligt.

Trevlig helg!