Varför vill alla bo i en stad?

Mycket har hänt sedan sist, och jag vet knappt hur jag ska börja. OK, vi börjar med Stockholms-vistelsen. Den var som vanligt jättebra, och vi köpte alldeles för mycket saker för vårt eget bästa, eller kanske snarare för vår ekonomis bästa. Typiskt att det skulle råka vara bokrea just då också. Det blev en stor kasse med saker som vi fick med oss hem på tåget, plus att det står en plastkasse full av böcker som mamma och pappa ska ta med sig hem när de åker upp om några veckor. Det är alltid kul att få hem sina saker lite i efterhand, för då blir det som om man köper sakerna på nytt.

Men vi gjorde mer än köpte saker i Stockholm. På torsdagskvällen var vi åt på Lao Wai, en vegansk asiatisk restaurang som är lite dyr, men maten är supergod! Mätta och belåtna gick vi därifrån, men tyckte ändå inte att vi fått nog för kvällen, så på vägen ut till Husby köpte vi en förpackning Ben & Jerry-glass. Lyxigt värre.
På fredagen var det dags för spelning på Junibacken med James Hollingworth och Jojje Wadenius, eller Jemme & Jojje som de kallade sig. De höll på i drygt två timmar, och spelade bara barnlåtar från sina rika repertoarer. Underbart är bara förnamnet, och för min och Rogers skull skulle de gärna fått hålla på tills solen gick upp igen. Fint också att man var tvungen att åka Junibackens tåg för att komma till scenen, ett tåg som gick inomhus genom en massa modeller av Astrid Lindgren-miljöer, samtidigt som Astrid själv berättade om dem i högtalare.
Lördagen ägnades till största delen åt skivmässan i Solnahallen, där vi fortsatte vår köphysteri. Vi gick därifrån nöjda båda två, och avslutade Solna-besöket med en supergod pizza på Gastra. Senare på dagen gick jag, Roger och Sandra till Akalla för att köpa ingredienser till vår lyxkväll, en kväll som innefattade hemgjord hamburgertallrik, dyr choklad och "Falsk som vatten". Maten blev god, och filmen var bra. Allt man önska sig.
Söndagens hemresa blev seg, som vanligt, även om det är roligare när man har sällskap, framförallt Sandras. På tåget mellan Stockholm och Göteborg fick vi vår andra kändiskänning under resan, då Suzanne Reuter satt två säten bakom oss. Den första känningen var f.ö. när vi såg Leif Andrée utanför ett café på Söder.

I helgen som gick gjorde jag och Sandra äntligen slag i saken och drog igång ett eget skivbolag, Igloo Records. Vi ska ge ut bra musik på CDR i fina, handgjorda omslag, och vi har redan klart med våra två första släpp. Det första kommer nog att finnas klart vid nästa månadsskifte eller så. Jag ska hålla er underrättade.
En hemsida ska skapas också, något som Sandra ska sätta klorna i när hon får tid. Snart, hoppas jag. Ni som nu tror att Heavenly Pop Hits är nedlagt p.g.a. detta behöver inte oroa er (gjorde ni det?). Vi ska släppa White Town 7" i alla fall, så får vi se vad som händer sedan.

I måndags var jag och mötte Sandra vid bussen inne i stan, och på vägen dit hann jag bli vittne till två riktigt härliga människor. Först mötte jag två grabbar som var på väg in mot stan, där den ena sa:
- Asså, va fan, mitt liv är ju bara jobb och att träna, så jag tycker att jag är värd att få festa ibland.
Sedan när jag kom in på Videomix (där jag skulle vänta på Sandra för att undvika kylan) stod där bl.a. två tjejer, där den ena kom med ett hyrförslag, en fransk svart komedi. Tyvärr såg jag aldrig vad det var för film, men hennes kompis sa i alla fall nej, varpå hon fick frågan vad hon ville se då.
- Ja, inget skit i alla fall, blev svaret.
Sedan gick hon och pekade på "European gigolo". Härlig tjej!

Om ni vill se bilder från Stockholm etc, så kan jag rekommendera Bilddagboken, som vanligt.

Nu ska jag jobba. Peach out!