The taxi lights were in your eyes

Dumma Blogger som var nere när jag skulle skriva i förmiddags. Nu har traditionen brutits, och ingen vet hur det ska gå... Men jag försöker i alla fall.

I fredags var det ju dags att för tre gången se Alasdair och hans två bandpolare spela live, denna gång på klubben Nya Varvet på Sticky Fingers i Götet. Vi kom upp till Göteborg vid sex-tiden, då vi först åkte till Göteborgs andra IKEA-varuhus, det i Bäckebol, norr om stan. Väl där gick vi och plockade det som skulle köpas till skivhyllan där hemma, plus lite annat smått och gott, och innan vi åkte in till stan passade vi på att äta där också, eftersom de numera erbjuder vegetariska maträtter också. I fredags var det couscous med grönsaker och falafel, och det var helt OK kom vi fram till. Spännande också att de vid utgången av varuhuset hade öppnat något som kunde liknas vid en livsmedelsbutik. Alltså, man måste inte handla allt man behöver i samma butik, framförallt inte när det oftast ligger stora matvarubutiker vägg i vägg.

Strax innan åtta stod vi, som avtalat, utanför Sticky Fingers och ringde till snälla Arnar, som släppte in oss lite vid sidan om. Efter att ha hängt en stund i logen med Viktor, Arnar och några till gav vi oss ut på stan för att fördriva lite tid tills banden skulle börja spela, vid 22-tiden. Vår planlösa promenad gick tillslut till Nordstan, där vi handlade lite godis på Hemköp, den enda öppna butiken. Men det är mysigt att gå inne i städer när det har mörknat ute. Det borde man göra oftare.
Vid 22 gick så första bandet, Everyday Mistakes, på scenen, och det var väl inte superbra, direkt. Jag tyckte mest att det lät som David & The Citizens, men jag gissar att jag fått en fet snyting om jag sagt det till dem. Efter dem kom jazzmusikern Bill Wells och hans svenska kompband, bestående av bland andra Jens Lekman och Lisa Millberg. Det var ju inte dåligt, men kanske lite felplacerat. Man satt mest och blev dåsig, liksom.
Men sedan kom då The Clientele, och det var lika bra som alltid. Det var också kul att de spelade så många gamla låtar, som "Saturday" och "We could walk together". Fast jag undrar fortfarande vart utlovade Gary Olson tog vägen...
Hemma i Halmstad var vi igen vid halv tre, då det var marsch pannkaka i säng.

På lördagen var vi lite sega efter att ha somnat sent, så vår planerade tripp till Amnesty uteblev, och nästan också besöket på IS Halmias nya loppis. Dock hann vi med en snabbis dit, och hittade lite saker, som vanligt. Senare på dagen, efter att vi lämnat tillbaka bilen till dess rätta ägare, tittade vi på "Det blir aldrig som man tänkt sig", och den var riktigt rolig! Sandras pappa kom förbi vid halv fem-tiden för att ta Sandra på en övningskörningstur, och när de var klara med den körde vi till Oskarström för att laga vår välbehövda kvällsmat. Vi kände oss lite ambitiösa den här dagen, så vi gjorde egna piroger, från deg till färdig pirog! De blev goda, framförallt degen. Vi ska testa igen med lite roligare fyllning, tror jag. Maten intogs även denna helg framför en film, "Italienska för nybörjare", som jag lyckats undvika genom alla år. Den visade sig vara bra, och vi har något av ett danskt filmtema på gång nu. "Riket" står på dagordningen inom en snar framtid också. Det är så förbaskat bra!

Söndagen började lika segt som lördagen, och vid halv tre åkte jag hem till Halmstad medan Sandra åkte ut till Sofi i Hylte. För att fördriva tiden tills Sandra skulle komma in till mig vid halv nio satte jag upp skivhyllan och fixade mat. Det blev riktigt bra med hyllan, och nu ska det vara finjusteras lite. Detta kanske blir av ikväll, eftersom jag är ensam igen då. Då är det bra att ha något att göra. Kanske borde skriva lite också? Well, vi får se.

Nu ska jag slutspurta innan jag kan åka hem. Peach out!