Vad var det jag sa?

Japp, jag sa ju att det skulle bli så här. Först skriver jag varje dag, för att snart strunta i det eller helt enkelt glömma bort det. Min enda ursäkt just nu är att jag haft fulla muggar på jobbet den senaste veckan, och jag har oftast bloggat på betald arbetstid. Nu är jag dock hemma, och det är väl hög tid för en uppdatering nu.

Sedan sist har Madde kommit hem, men åkte söderut igen i fredags morse, denna gång till Köln för att se och träffa tre bröder. Om planerna håller kommer hon hem på tisdag kväll, så tills dess är det FF för Tommy igen. Hittills har det dock inte inneburit några större sensationer, trots att fredagens händelser väl får klassas som lite speciella.

Tanken var att jag, Marie och Magnus skulle åka till Lund för att se Pipas och Handsome Train spela på Blekingska Nationen, så strax efter fem körde vi från stan, jag och Marie i en bil och Magnus och Mårten i en annan. Dock hann min och Maries bil inte så långt, då den några mil söder om Halmstad (ungefär vid Eldsberga, för er som följer med på kartan) beslutar sig för att dra sin sista suck. Där blir vi stående, vid sidan av motorvägen, med en bil som är totaldöd. Efter vad som känns som en smärre evighet kommer Jörgen och hämtar oss, och efter att de släppt av mig i Halmstad så åker de tillbaka för att bogsera bilen till ett mindre farligt ställe. Det är väl så långt jag vet just nu. Fast jag gissar att de ska ta bort bilen helt någon dag. Som jag och Marie konstaterade när vi stod i diket invid E6:an: det sög på så många plan. Det första planet var bilmässigt, det andra var vädermässigt (det spöregnade och blåste en hel del), det tredje var konsertmässigt (vi missade ju spelningen, som kanske redan förstått...) och det fjärde var ekonomiskt (det kommer ju kosta en del att få bort eländet från vägen, skulle jag tro). Just nu är jag mest glad över att det inte var jag som körde...

Vilket leder mig till den andra nyheten sedan sist: jag har fått körkort. Jo, det är sant. Jag fixade uppkörningen i måndags, och hämtade ut det riktiga kortet i fredags efter jobbet. Spännande. Synd dock att bilden på mig är hysteriskt ful. Jag hoppas att jag inte ska behöva visa det allt för ofta. Uppkörningen var intressant, då tjejen från Vägverket verkligen gjorde allt för att skapa en avslappnad stämning i bilen, och krystade fram frågor om vad jag gjorde på min fritid och så vidare. Jag kan tänka mig hur intresserad hon var av det egentligen...

Igår var Sandra på besök igen, och vi spenderade kvällen med att titta på det fina programmet "Ingesson", Fredrik Lindströms gamla ultraironiska TV-serie, som gick på SVT i mitten av 90-talet. Vi hann även med att se "Join the Flumeride" med tillhörande extramaterial och två avsnitt av "The office", andra säsongen. All denna humorfrossa toppades med en omgång av brädspelet "När & fjärran" som Sandra tagit med sig, något som vi dock inte hann göra klart, då bussen till Oskarström gick vid 22. Men det kommer fler chanser... Återigen en väldigt kul lördag!

Snart, eller vid 16-tiden, ska jag bege mig ut till Vallås och mina föräldrar, för att äta och fira Fars dag. Min bror, även känd som "Orsakspajen" här på Blogger, och jag har delat på nyss nämnda "The office", dvs boxen som innehåller båda säsongerna, och jag hoppas att det ska vara till förnöjelse för honom.

Dagens musikval: "Bedsitter images" med Al Stewart.