oktober 27, 2004

Nystart

Så, vi försöker igen. Jag har gjort två tappra försök på Skunk att föra dagbok, men har insett att det varit något av nyhetens behag för min del. De första veckorna har jag tokskrivit, för att sedan skriva sporadiskt en period, och slutligen sluta att skriva överhuvudtaget. Risken är som ni kanske redan märkt överhängande att så blir fallet även här. Den som lever får se.

Igår spenderade jag hela arbetsdagen ute på Tylöhus, vilket var måttligt givande. Dagen började vid nio med att våra danska chefer pratade så att ingen förstod i två timmar eller så. Inte nog med att vi inte fattade särdeles mycket, det var dessutom tämligen ointressant. Det känns lite abstrakt när de står och pratar om deras stora visioner om hur TDC ska bli Europas största leverantör av kommunikationer...
Middagen för min del bestod av grönsaksbiffar (jag gissar att det var sådana som man hittar i frysdisken i matbutikerna) med rotfrukter som dränkts i någon olja. Kanske inte det godaste jag ätit, men jag ska väl vara tacksam för att jag fick specialmat och inte behövde nöja mig med salladsbuffén.
På eftermiddagen skulle vi pyssla med sådant som chefer gillar att kalla "teambuilding", dvs man blir ihopskuffad i grupper med folk som man aldrig pratar med annars för att hitta på lösningar på problem som cheferna själva inte orkar fixa. Och inte nog med det! Innan vi skulle göra deras jobb skulle vi gå ner på stranden och testa shi-gong tillsammans med spa-chefen på Tylöhus, något som inte kändes speciellt lockande i regn och 17 sekundmeters blåst. Jag ska dock erkänna att det var ganska lustigt att se när ens kollegor stod på stranden och såg ut som om de provspelade för "Karate kid"...

Senare på kvällen knallade jag över till Maries lägenhet för att hjälpa henne med hennes dator som var knäpp. Sagt och gjort, jag tog mina Windows-skivor och försökte lösa hennes problem. Till en början gick det bra, och allt verkade flyta på. Sedan visade det sig att det blivit något knas i formatteringen av hårddisken, så den gamla Windows-installationen låg kvar, och dessutom lyckades jag trolla bort hennes ljudkort. Well done! Så nu har jag berövat den stackars flickan hennes enda möjlighet att lyssna på CD-skivor och titta på DVD. Det känns sådär.

I övrigt har jag FF nu, och det kommer att förbli så fram tills nästa vecka någon gång. Det är både kul och mindre kul på samma gång. Det riktigt negativa är att min dygnsrytm sätts ur spel. När det inte är någon annan där hemma som vill gå och lägga sig tidigt, så blir jag hellre sittandes vid t.ex. datorn och upptäcker först framåt ett-tiden att klockan är mycket. För mycket. Så det blir väl i snitt kanske fem timmars sömn per natt. Madde, kom hem!

Dagens musikval: The Wedding Present - Interstate 5